Oj hjälp

Oj hjälp. Igår morse fick jag nåden o tiden att gå till jobbet, i vacker morgonsol. Samma väg gick vår grannes barnbarn fyra timmar tidigare, kl 05, höggravid i verkarbete. Mot Bulongwa sjukhuset. Hon kom inte längre än till den första floden, där gick det inte mer. De fick tag i en motorcykel. Hon kunde inte sitta på den så hon fick ligga raklång i knät på den bakre personen på motorcykeln. De kom fram, hur förstår jag inte då det var en skogsstig. Jag mötte motorcykeln när han var påväg tillbaka efter att ha lämnat av kvinnan. Eller flickan, hon var inte mer än 17 år. Hon kom fram innan barnet kom ut, sa han. Barnet föddes senare på dagen. Imorse åkte flickans lillasyster med mig i bilen, hon skulle till sjukhuset för att hälsa på. Jag var i Makete under dagen och köpte detta tygstycke som present till mamman.   Det är ett särskilt tyg som används för att bära barn på ryggen. På väg hem från Bulongwa åkte även vår granne med, morfarn till flickan som födde. Han är också vår mjölkbonde som vi får mjölk av varje morgon. Han hade också varit på sjukhuset för att hälsa på. Han sa att barnet andades tungt men att det annars mådde bra. I bilen sa jag till vår granne att han hade kunnat komma till oss och vi skulle ha skjutsat flickan till sjukhuset, även nattetid. En födande kvinna som snabbt behöver sjukhusvård för att föda, kan vi inte annat än hjälpa. Han tackade. Ikväll när vi just lagt barnen kom han hem till oss. Han undrade om vi kunde åka till Bulongwa sjukhus för att hämta liket av den lilla bebisen. Barnet hade dött idag på eftermiddagen. Nej nej nej. Det får inte ske. Men det sker och det är inte ovanligt här. Grannen vår sa att jag ju hade sagt att vi kunde hjälpa till och skjutsa. Oj hjälp. Köra ett bebislik. Det har jag aldrig gjort förut. Och vet inte om jag ens skulle klara av. Men oavsett kan vi inte göra det. Jag förklarade att jag menade att vi kan skjutsa vid akut födande kvinnor men att detta inte är akut. Fruktansvärt men inte akut. Att de får försöka hitta en annan transport. Han förstod. Men Oj. Hjälp. 

/Nora

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *