En lite komisk kulturkrock

Äntligen känns det som jag har kommit igång att arbeta. Två arbetsplatser har jag; Ilula sjukhus två dagar i veckan och resten av tiden på stiftskontoret på familj och barn avdelningen. Där har jag två kvinnliga kollegor; Pastor Tumaini och pastor Upendo. Deras namn betyder hopp och kärlek. Bra kollegor! 🙂 I söndags var jag och Pastor Tumaini och besökte en av byarna utanför Iringa för att ha gudstjänst tillsammans med barnen i församlingen. Det var en predikoplats som tillhörde församlingen i området, men de hade ännu inte någon egen kyrka, utan samlades i ett av klassrummen i byns grundskola. Barnen var förväntansfulla och spända.   Såklart dukade de fram frukost åt oss, fast barnen redan var färdiga och väntade på oss i klassrummet intill. Vi förklarade att vi gärna ville hålla tiden och börja gudstjänsten med barnen efter den tid som var sagt. Det är inte alltid det går att avböja te som gäster men denna gången gick det bra 🙂 

Jag och pastor Tumaini har precis börjat att arbeta tillsammans och det går ju aldrig att veta hur väl man fungerar tillsammans eller om man har samma tankar och värderingar kring barn och deras roll. Men ju mer jag hör henne undervisa desto mer gillar jag det jag hör och ser. 

Temat för undervisningen var ömsesidig respekt och kärlek; barn till vuxna och vuxna till barn. Pastor Tumaini utgick från frågorna ”Vad vill ni att de vuxna ska göra mot er och vad vill ni inte att de vuxna ska göra mot er?” Barnen fick själva svara på dessa frågor. Bland annat sa barnen att de vill att de vuxna inte ska slå dem, att de ska undervisa dem, att de inte ska ge dem namn efter dåliga saker etc. Därefter gick frågan till söndagsskolelärarna och de vuxna som var med; ”Vad vill ni att barnen ska göra mot er och vad vill ni att de inte ska göra mot er?” Det blev ett spännande samtal med en del fniss i och med att den gruppen man pratade om fanns med i rummet. På slutet hade hon några inplastade bilder som säkert var många år gamla och som antagligen kom från någon missionär. Miljön var europeisk och barnen vita i skinnet. Inte ultimat men säkert bättre än inget och barnen satt hänförda. Den sista bilden hon delade var denna:   För mig är tolkningen given; man ska inte leka med djuren på ett negativt sätt. Hennes tolkning var ”Föräldrarna har gjort mat till barnen och satt fram på bordet. Sonen sticker då ner handen i maten utan att ha tvättat händerna och erbjuder sedan systern att äta det han tagit upp, vilket inte är respektfullt då han redan smutsat ner maten.” Dessa kulturkrockar alltså. 🙂 

En reaktion på “En lite komisk kulturkrock

  1. Kristoffer Hedman

    Härlig dramaturgi i din text, en helt oväntad vändning. Jag skrattade hjärtligt. Roligt att läsa om dina kollegor och era möten med barn. Jag ska i januari få åka till Konde för att vara med på biskopsvigning och ta kontakter om en kommande vänförsamling. Hoppas få gå lite i era spår och dela tankar och funderingar kring bland annat barns rättigheter i det arbetet.
    Allt gott till er!

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *