Författararkiv: Hannes Sandahl

Hannes Sandahl

Om Hannes Sandahl

Socionom / Social Welfare Advisor

Inspirationsresa

Förra veckan var jag, Hannes på en 4 dagars resa med 7 andra arbetare inom sydcentrala stiften. Vi besökte flera olika sorters verksamheter som angränsar till det som sker i och omkring Bulongwa. Resan började med tidig avfärd mot Mafinga och byarna Matanana och Buyingamila. Där träffade vi några svenskar som var inblandade i två olika barnhem samt ett skolbygge.  CCY Tanzania och Moyo kwa Moyo samt Liberty school med waldorf inspirerad pedagogik. Mkt spännande och imponerande. Drivna själar med ett smittande driv och öppna hjärtan. Se www.ccyTanzania.com samt www.moyokwamoyo.se

image

Efter en sval natt i Mafinga åkte vi mot neema crafts i iringa. På vägen stannade vi vid ett företag som säljer växthus och tillbehör.  De håller också i utbildning i modernt jordbruk. En avstickare men mkt inspirerande.
Väl framme i Iringa fick vi en guidad tur i deras workshop.  Oerhört inspirerande, läs mer på www.neemacrafts.com och handla gärna från dem.

Efter en natt i iringa så åkte vi till ilula orphan program i just Ilula. Ett center inriktat på stöd för utbildning och stöd till vårdnadshavare. Väldigt välstrukturerat och välplanerat. Dit åker vi nog igen för att lära oss mer om hur det går att strukturera verksamheter som dessa. 

image

Tack Berit för din tid med oss! Se www.ilulaorphanprogram.org

Efter Iringa bar det av mot Mufindi och Foxes NGO. Ett center nästan lika avlägset som Bulongwa. Uppbyggt som en by där barn bor i familjer med personal. Skolverksamhet och även en hel del hälsovård. Vi var lite sena i vårt schema så hann inte stanna så länge men jag tror också detta är ett ställe vi skulle kunna lära oss mkt ifrån.

image

Tack Jenny och Geoff! Se www.foxesngo.blogspot.com för mer info.

Efter Mufindi åkte vi mot södern, sov en kort natt i Makambako för att vid fyra hugget på morgonen åka mot Tukuyu innan den värsta trafiken.
Väl där träffade vi personal på Africa Bridge. De jobbar med att stötta Kommiteér i byarna runt Tukuyu, varje by skall ha en statlig Most vulnerable children committee och de får stöd av Africa Bridge genom bland annat en Kobank,  hönsprojekt och utbildning. Spännande var att de hade tidigare drivit ett barnhem men efter statens riktlinjer valde de att lägga ner detta och istället stötta de familjer som fanns kring barnen. Stöd till fosterfamiljer. Se www.africabridge.org

image

Sista anhalten var i vårat distrikt men i ett annat kyrkligt stift, Matamba. Ett fantastiskt möte med de engagerade hjältarna där.

Överlag var resan oerhört givande och nu återstår att sammanställa det vi lärt oss och att försöka få det in i praktiken. Jag är oerhört glad att kunna jobba med detta och tror på det jag gör. Ibland är det motigt men oftast handlar det om att det går så långsamt. Tålamod är bra att ha.

Allt gott / Hannes

Electrify a Dispensary

Hej på er!

Hannes är tillbaka på jobbet och Nora är föräldraledig ett tag framöver. Innan föräldraledigheten och Sverigevistelsen så besöktes alla vårcentraler som stiftet driver, efter detta identiferades vissa utvecklingsområden. Just avsaknaden av elektricitet var ett av dessa och har utmynnat i ett projekt som drivs av stiftets arbetare och kan stödjas genom gåvor via EFS. Se en filmsnutt nedan.

– 4500 sek räcker till en hel vårdcentral.
– 850 sek kostar en solpanel på 100w.

Via bankgiro: 900-9903, skriv “Solpaneler 3821” i meddelanderutan.
Via Swish: 123 602 56 62 som går till EFS Internationella mission. Skriv “Solpaneler 3821”

Barnhem. Kostnad, påverkan och tradition.

Våra dagar här i lutherska kyrkans sydcentrala stift består just nu främst av Swahilistudier och vi beräknar att vi i början av nästa år, alltså i januari ska börja arbeta med det som stiftet här har önskat att vi skall arbeta med. Det skall bli väldigt spännande att få komma igång och få komma ut ur lektionssalen.
Vi har under några dagar fått känna på arbetet genom besök på institutioner och platser runt om i stiftet och i denna veckan bär det av till ett av de mest avlägsna platserna i stiftet, Ludewa (eller heter det Rudewa? ) .
Vi träffar också kollegor spontant och via bokade möten som gör att vi mer och mer kommer in i arbetet här. Kul.

Något som finns mycket i mitt huvud är de barn som växer upp på stiftets barnhem, men också de som inte gör det.
Nyligen var vi på besök hos ett av de barn som fått lämna barnhemmet för att flytta in hos släktingar för att se hur det gick i den nya miljön.  Det var inte lätt. Barnet i fråga var magrare än jag minns från när jag såg denne under mitt praktik/uppsats-år här 2012. Smutsiga kläder och såriga fötter. Barnets morbror som nu var vårdnadshavare har själv en funktionsnedsättning med en ej väl fungerande fot på grund av en brännskada i sin barndom, men framstod för mig som en kämpe. Under det gångna året hade morbrorn byggt ett hus, hyvlat och sågat fönster på egen hand. Gått med den besvärliga foten flera mil för att hämta plåt till huset och sen burit det på huvudet tillbaka. Detta för att barnen skall få husrum. Faderskärlek enligt mig. Huset var inte i toppskick enligt mina mått mätt men visade på vilja och kärlek och kommer förhoppningsvis bli ett fint hem för barnen som bor där.
Under resan hem och under de följande dagarna fördes samtal med personal på barnhemmet kring besöket hos barnet och morbrorn. De flesta var rätt tagna av barnets situation och hade som förslag att denne skulle återvända till barnhemmet. Min åsikt var en annan. Jag undrade också varför inte denna sjuåring hade lärt sig tvätta sig själv som andra tanzanianska barn i byarna. Pojkens såriga fötter berodde om jag förstod det rätt på brist på ordentlig tvättning. För det var ganska tydligt att det inte var så lätt för barnet att hänga med i vad som förväntades av en sjuåring i en by i Tanzania. Jag fick svaret att förr fick de flesta barnen lära sig tvätta och sköta sin hygien tidigt men att efter ett besök av utländska gäster så ändrades det. Gästerna hade påpekat det olämpliga i en sexåring som tvättar kläder.
Jag kan förstå gästernas upprördhet och kommentarer. Jag vill också att barn skall slippa belastas av arbete och istället få fritid att fantisera på. Men om nu målet är att barnen är på barnhemmet tillfälligt för att sedan flytta tillbaka till en släkting eller vårdnadshavare, så måste väl mina och andra mer eller mindre tillfälliga besökares åsikter om hur bäst förbereds för framtiden få ta lite mindre plats?
Läser om banhem i World Bank’s något gamla skrift om utsatta barns situation;

 “Some of the obvious disadvantages of orphanages can be mitigated if they are structured for conformity with African culture.” -s. 28

Ett ord som inte används så vardagligt här är “kostnadseffektivitet”, ganska skönt att vara utan. Men det finns ändå hos mig, jag bär det med mig som ett arv, som en del av mig som är svår att bortse ifrån. Hur många barn skall få sin omsorg på barnhem kontra inget stöd alls? Läser i andra artiklar att nån typ av hemmiljöbaserad omsorg av utsatta barn är uppskattningsvis 20 till 100 gånger billigare än institutionell omsorg. Det är mycket.

Jag tillhör inte den skaran som är rakt av skeptisk till barnhem och institutionell vård av utsatta barn. Jag tror det finns massor av positiva följder av institutionell omsorg  och att kritiken mot den är påtagligt färgad av normer om hur en familj måste se ut. Men jag är öppen för tankar om hur kyrkans uppdrag bör utformas på ett konstruktivt sätt för att möta de behov som finns här i detta land och denna region. Därför delar jag detta här. Maila mig gärna om era tankar och rätta mig där jag har fel.

Sov gott!

———
World bank (2001). Social Protection of Africas Orphans and Other Vulnerable children. Tillgänglig ; http://siteresources.worldbank.org/AFRICAEXT/Resources/African_Orphans.pdf

Inlägget skrivet av klockan 09:23 den 1 december, 2014

Lila bestick

Herre, visa mig din väg och gör mig
villig att vandra den.

Så kan det låta när jag ber.
Ofta har jag svårt att blicka framåt med klar sikt utan hamnar istället  ofta i ett strävande. Här, Nu, märker jag att bönen blivit hörd och till och med att jag lyssnat. Eller att mina viljor  förändrats. Trots, eller kanske mitt i mitt strävande. Och att jag fortsätter vandra.

Förra veckan var vi i byn Ihanga. En ganska svåråtkomlig plats då bilvägen dit mer eller mindre regnar bort varje år. Fick vara med om mycket härligt och utmanande i Ihanga, men det som nånstans stannade kvar och rymmer mig just nu är de 12 lila bestick som nu kom mig till mötes igen.

2006 var jag stipendiat i EFS utbytesprogram som innebar att jag fick träffa Tanzanier i Sverige och sedan spendera 3 månader i Tanzania.  Innan jag reste den gången hälsade jag på min älskade mormor på sitt boende för att få umgås en stund. Min mormors granne hade fått reda på att jag skulle till Tanzania och hade mycket att säga om min kommande resa. Den pratglada grannen ville så gärna ge en gåva och skickade med mig ett bestickset.  4 gafflar, 4 knivar och 4 skedar. Alla med nån lilafärgad lavalampa-liknande (är det nån som minns dem?) skaft.

Ärligt talat så förringade jag denna gåva men med ett förhållandevis känsligt samvete så bar jag gåvan till Tanzania.

En bit in i min vistelse i Tz 2006 så gick vi till fots från Tandala till Ihanga gör att besöka församlingen där. Några timmars promenad.
Ett besök i raden av andra.  Jag överlämnade en gåva. Besticken från mormors granne. Minns att jag blev förvånad av den positiva responsen. 

Nu 2014, blev vi välkomnade in till kyrkan på frukost när vi kom på besök och jag fick äta med de lila besticken.  Jag hajade till och nämnde mitt besök 2006 vilket följdes av att kvinnan som fixat frukosten undrade hur det var med min mormor och hennes granne.
Bra svarade jag samtidigt som det högg till i bröstet då jag blev påmind om mitt förringade av mormors grannes gåva. Dem mindes.

Förlåt.

Det är härligt att få vandra på Vägen.

Inlägget skrivet av klockan 08:24 den 26 november, 2014

En vecka.

Nu är det torsdag kväll och det har varit några intensiva dagar senaste tiden.
Swahili studierna har börjat och gör nytta. Helgen som gick förlades i Mbeya med service och underhåll av bilen. Nu alltså med takräcke. Blir nog mycket bra.

image

Ikväll har vi haft besök av några engelsmän som stöttar olika projekt i området. Projekt som korsar de som kyrkan här bedriver. Bland annat stöd till skolgång för barn som mist någon förälder. Kul att träffa dem och hoppas på fortsatt kontakt med dem. Tanzania Rural Revival var namnet på deras organisation.

Under dagens språklektion försökte läraren förgäves hitta en översättning på ordet stress. Vilket mynnade ut i kommentaren “det har inte vi här”.
Det tar vi fasta på och tar nu en långhelg. Syns på måndag!

image

Inlägget skrivet av klockan 08:19 den 2 oktober, 2014