Hej allihopa.

Det var länge sedan sist. Tiden rullar på. Det är vardag. Regnet har slutat och nu är det strålande sol varje dag. Men kallt om nätter, kvällar och mornar. Vi har fått en termometer hitskickad och det är inte sällan den visar 13 grader när vi vaknar på morgonen.. Brrrr! Vi har alltså flyttat till byn Kidope för två månader sedan. För att komma närmare en tanzaniansk familj som vi känner väl och tycker väldigt mycket om.  Pappan är pastor i kyrkan som ligger granne med våra hus och vi bor i gästhuset som församlingen äger, vägg i vägg med pastorsfamiljens hus. De har sex barn och den yngste är i samma ålder som Alfred. Många lekkamrater för Alfred och många famnar och ryggar för Klara… Här en bild tagen utanför vår dörr.

Vi trivs bra. Vi börjar vänja oss vid saker och ting. Livet och vardagen ter sig annorlunda här. Höns, katter, hundar, en o annan gris går fritt. Åsnor och kossor binds fast vid träd och flyttas varje dag. Det mesta man äter odlas själva och för hand. Gemenskapen är fin och vännerna är många. Man är ute hela dagarna. Naturen är vacker så vacker. Gröna kullar och majsfält. Musik och dans är vardag. Flera gånger i veckan hörs sång från kyrkan från kören som övar. Vi delar mycket av vardagen med familjen. Tack o lov har vi en liten gasspis i vårt hus som vi tog med från Sverige och som är guld värd om mornarna och ibland på kvällarna när vi äter själva i vårt lilla hus. Annars äter vi tillsammans med pastorsfamiljen och den maten lagas över öppen eld i ett lerkök. Det blir många timmar i det där lerköket. Många fina samtal kring elden om kvällarna när barnen somnat. Stämning. Vackert.

Men ibland blir vi trötta och frustrerade. Förbipasserande tittar på oss som på ett zoo, smutsen och all hönsskit är överallt, ens beteende blir ifrågasatt. Då är det skönt att sätta på gasspisen o göra sg en varma koppen- kantarellsoppa o sätta sig vid internet o flyga tillbaka till Sverige en stund.

Det är sködetid. Majsen står hög och behöver plockas ned. Ett stort arbete som aldrig tar slut.. Familjen har flera stora åkrar och majsen skördas, majsplantorna slås ned, jorden vänds- och allt sker för hand. De äger två åsnor som de har som lastdjur. Jag o barnen var med och skördade förra veckan. Alfred gillade att plocka i majsen i säckar.

På kortet med åsnan ser man våra hus i bakgrunden på kullen. Själva majsstjälken är söt att bita på. Man skalar bort den hårda ytan runt omkring och tuggar sen på det som är kvar. Alfred gillar det. Jag med. Sen ska majsen torka, skalas, tvättas, grovmalas, tvättas, torka igen och malas… för att göra majsgröt som är huvudmålet i Tanzania. Man äter det tillsammans med grönsaker eller bönor, eller ibland kött. Jag börjar vänja mig. Tycker det är jätte gott. 🙂

Stor kram
Nora

Vi har flyttat till Kidope. Tänkte mest ge ett livstecken. Idag fyller jag år och vi firade genom att gå och besöka vänner från förr. Vi fick ingen tupp denna gång men däremot en höna. Dem fick strumpor från Östersund.

Vi har troligtvis också köpt lite skog. Det känns kul.

Allt gott / Hannes

Hej där hemma,

Tack för era kommentarer. Det är svårt att beskriva livet här. Så mycket är så annorlunda. Vardagen har tagit form och dagarna går snabbt. Vi hoppas på att kunna flytta vidare till grannbyn Kidope nästa vecka för att bo närmare en Tanzaniansk familj som vi känner väl. De har sex barn vilket ger många lekkamrater till Alfred. Har är lite rastlös där vi bor nu för det finns inte så många barn runt omkring. Han tycker inte det är lika kul att hjälpa mig med tvätten eller skala potatis längre… Regnperioden är snart över och det soliga och lite kallare vädret är på väg. Tror det innebär kyliga kvällar, nätter och mornar men varma dagar. De flesta vi möter tycker vi klär på våra barn för lite kläder… Kanske har vi påverkats av det då vi sätter på dem mössor ibland på mornarna när vi äter frukost. Vi har en huskvarna- vedspis här i huset där vi bor som vi använder friskt. Värmer vatten till tvätt o bad, bakar bröd, lagar mat… i veckan ska det bakas kanelbullar! Gott! Vill utnyttja ugnen till max nu innan vi flyttar. I nästa hus finns ingen vedspis och det blir till att lära oss baka bröd i glöden i eldstaden. Vi har lärt känna några av de som bor i området här. Fint. Vi blir bemötta med mycket värme och respekt. Men även stor nyfikenhet. Det “pratas” fortfarande om när vi var på marknaden förra veckan och hur även mannen i familjen bar ett barn på ryggen… Det är annars kvinnornas uppgift. Jag kände mig stolt över min man när vi gick där o trotsade blickarna. Men ibland känner jag mig sjukt trött på att vara annorlunda och på alla blickar och rykten. Jag kan också känna mig arg på att kvinnorna drar ett så tungt lass när det gäller familjelivet. Tvättar, lagar mat, städar, tar hand om barnen…

Här kommer några kort. Känns ofta obekvämt att ta bilder offentligt så de flesta bilder som vi tar är innanför eller utanför huset… Här kommer ett på barnen på stråmattan i köket o två från idag eftermiddag när vi jobbade med veden här utanför. Fick låna en motorsåg från barnhemmet.

såga

mer

Tänker på er där hemma och är glada för alla hälsningar vi får.

Kram Nora

Idag är det lördag. Det innebär marknad. Det var skönt att komma ut lite allihop efter att ha varit krassliga en period.
En timmes gång enkel väg. Ett varsitt barn på ryggen.

Frukt och grönt stod på listan.

Nu har det gått en månad sedan vi åkte från Sverige. Jag (Hannes) är i Njombe, en större stad, över dagen. Nu på internetkafé med Celiné Dion och “All by myself” på stereon. Internet har kommit och gått i Bulongwa. Elen har ännu inte kommit. Men snart säger de som vet.

Jag bifogar lite bilder från vårat händelserika liv.

Vi har varit i byn Kidope två gånger. Sista gången så döptes Klara, eller Kristina som många väljer att kalla henne här. Det var en fin dag och en stor fest. Djur slaktades och vi hade köpt läsk, ris och socker.

Beatrice, gift med prästen höll i klara och ordnade även med festligheterna efteråt.

Många kom på kalaset efteråt och Jag, Nora och barnen fick gåvor. De samlade även in pengar till Klara.

Huset med panelerna är det vi kommer att flytta till inom en snar framtid. Idag har jag köpt en diskbänk och lite spikar. Vi skall fortsätta att bygga lite på huset så att vi kan vara mer självgående när det gäller matlagning och tvätt. Visst ligger det fint? Huset till vänster är kök och huset till höger fungerar som församlingsgård och hem för Adonia och Beatrice med familj.

Adonia och beatrice har sex barn, deras yngsta är lika gammal som Alfred och de kommer bra överens. Dem jagar katter och hönor och delar brödet med varandra.

Djuren fascinerar Alfred. Kossor passerar huset vi bor i nu varje dag. “Kossa mu!”

Alla utom Klara har varit lite sjuka, men vi mår alla bra nu och trivs väldigt bra.
Kul att se era kommentarer och läsa era mail. Skicka gärna ett mail och berätta vad som händer i era liv.
Skype har funkat några gånger men högst oregelbundet. Pröva om ni ser oss online.

Allt Gott! /Hannes