Hej allihopa.
Det var länge sedan sist. Tiden rullar på. Det är vardag. Regnet har slutat och nu är det strålande sol varje dag. Men kallt om nätter, kvällar och mornar. Vi har fått en termometer hitskickad och det är inte sällan den visar 13 grader när vi vaknar på morgonen.. Brrrr! Vi har alltså flyttat till byn Kidope för två månader sedan. För att komma närmare en tanzaniansk familj som vi känner väl och tycker väldigt mycket om. Pappan är pastor i kyrkan som ligger granne med våra hus och vi bor i gästhuset som församlingen äger, vägg i vägg med pastorsfamiljens hus. De har sex barn och den yngste är i samma ålder som Alfred. Många lekkamrater för Alfred och många famnar och ryggar för Klara… Här en bild tagen utanför vår dörr.
Vi trivs bra. Vi börjar vänja oss vid saker och ting. Livet och vardagen ter sig annorlunda här. Höns, katter, hundar, en o annan gris går fritt. Åsnor och kossor binds fast vid träd och flyttas varje dag. Det mesta man äter odlas själva och för hand. Gemenskapen är fin och vännerna är många. Man är ute hela dagarna. Naturen är vacker så vacker. Gröna kullar och majsfält. Musik och dans är vardag. Flera gånger i veckan hörs sång från kyrkan från kören som övar. Vi delar mycket av vardagen med familjen. Tack o lov har vi en liten gasspis i vårt hus som vi tog med från Sverige och som är guld värd om mornarna och ibland på kvällarna när vi äter själva i vårt lilla hus. Annars äter vi tillsammans med pastorsfamiljen och den maten lagas över öppen eld i ett lerkök. Det blir många timmar i det där lerköket. Många fina samtal kring elden om kvällarna när barnen somnat. Stämning. Vackert.
Men ibland blir vi trötta och frustrerade. Förbipasserande tittar på oss som på ett zoo, smutsen och all hönsskit är överallt, ens beteende blir ifrågasatt. Då är det skönt att sätta på gasspisen o göra sg en varma koppen- kantarellsoppa o sätta sig vid internet o flyga tillbaka till Sverige en stund.
Det är sködetid. Majsen står hög och behöver plockas ned. Ett stort arbete som aldrig tar slut.. Familjen har flera stora åkrar och majsen skördas, majsplantorna slås ned, jorden vänds- och allt sker för hand. De äger två åsnor som de har som lastdjur. Jag o barnen var med och skördade förra veckan. Alfred gillade att plocka i majsen i säckar.
På kortet med åsnan ser man våra hus i bakgrunden på kullen. Själva majsstjälken är söt att bita på. Man skalar bort den hårda ytan runt omkring och tuggar sen på det som är kvar. Alfred gillar det. Jag med. Sen ska majsen torka, skalas, tvättas, grovmalas, tvättas, torka igen och malas… för att göra majsgröt som är huvudmålet i Tanzania. Man äter det tillsammans med grönsaker eller bönor, eller ibland kött. Jag börjar vänja mig. Tycker det är jätte gott. 🙂
Stor kram
Nora