Äntligen framme. Resan har varit lång. Befrielse att lämna hettan och komma upp på högre höjder. Här uppe i bergen är det som en regnig sommar. Grönt och fantastiskt vackert. Majsen är hög och de röda stigarna är välbekanta. Flera efterlängtade återseenden med vänner. Barnen väcker mycket uppmärksamhet. Klara vandrar runt från famn till famn och rygg till rygg men Alfred är fortfarande ganska avvaktande och håller sig nära oss. Atazoea. Han vänjer sig. Här kommer några bilder.
Hannes har börjat sin praktik på barnhemmet. Här är en bild från när de åkte iväg med lastbil och plockade frukt till barnen.
En vanlig förmiddags- syssla för mig och barnen är att tvätta.. Fint att ha en son som gärna hjälper till.
Vi är friska och trivs. Det är fint att vara här.
Kram!