Trasiga skor

Vår dotter Klaras skor är alldeles utslitna och för små. Eller alldeles utslitna. Det beror på vem man frågar. Men enligt mig iallafall. Jag har slängt dem i papperskorgen flera gånger men sen tagit tillbaka dem. Våra grannars barn går i gympaskor som inte har någon framdel där tårna sticker upp som sandaler. Det kan man kalla utslitna. Det känns fel att slänga skor jag vet att de skulle kunna använda. Men det känns fel att ge bort ett par trasiga håliga skor. Som inte duger för oss längre men som duger för dem. Våra stora skillnader i förutsättningar blir så påtagliga. Obekvämt och jobbigt. Strutsmanövern lockar. Att sticka huvudet i sanden, låta skorna stå kvar i skohyllan och hoppas på en lösning framöver. Får se hur jag gör. Antagligen ger jag bort dem. Förklarar läget. Säger att vi har andra skor. De förstår nog. Men skulle säkert känna av skillnaden de med. Det är jobbigt att vara rik på pengar tänker jag. Men känner direkt skuld över den tanken. Det är väl mycket värre att vara fattig. Vi är dem vi är. Tack och lov har vi en Gud att kasta oss till. Rik som fattig. 

Hoppas ni har en god onsdag!

Kram Nora   

  

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *