HIV, något att vara rädd för?

Jag var på Utansiwa vårdcentral för ett spontanbesök på väg hem från kontoret igår. Dimman låg tät och det småregnade. En helt vanlig dag med andra ord. Regnperioden är påtaglig. Och lite tröttsam. Iallafall stod de två sjuksköterskorna på altanen och jag såg dem på långt håll. Den gamla och den unga.

Den äldre heter Betseba och hon skulle gått i pension för två år sedan men blev tillfrågad att fortsätta iallafall två år till då de inte hade någon ersättare till henne. Hon är nu inne på sitt tredje år efter pensionen… 

Den yngre, jag har glömt hennes namn, började på vårdcentralen i november förra året. Hon hade då två månader av arbetslivserfarenhet i bagaget och studerade innan dess en två- årig utbildning till sjuksköterska. Vilken guld- placering för henne att hamna här med gamla erfarna Betseba, tänker jag. Och skönt för Betseba att vara två. 

Vi hade ett fint samtal inne på det lilla kontoret. Mycket saker fungerar på vårdcentralen. Solel finns, blodtrycksapparater och testmaskiner för Syfilis, Malaria och HIV. O endel medicin. Men mycket medicin har de brist på. De hämtar medicin en gång i månaden på Bulongwa sjukhuset. Men för det mesta saknar även sjukhuset medicin och pengar vilket gör att vårdcentralerna inte får det de behöver. Flytande Panodil för barn saknas till exempel. Och det skulle de verkligen behöva. 

De chokade mig med att berätta att de saknar HIV- medicin till gravida, ammande och spädbarn. HIV- medicin disponeras gratis av staten. Om jag förstod det hela rätt så byter mamman HIV- med när hon blir gravid och så länge som hon ammar. Även spädbarnet får HIV- behandling som ett skydd så länge som det ammar. Därefter skickas mamman åter till CTC- kliniken (HIV- klinik) för provtagningar och behandling som vanligt. Men det jag fick höra igår var alltså att vårdcentralen har varit utan dessa mediciner i snart ett år!!! Vilket betyder att mammorna är utan HIV- behandling ca 9 mån + ca 1,5 år el så länge man ammar? Det är ju inte alls bra. Hur kunde det bli så här? Den gamla och den unga sjuksköterskan säger att hela området saknar den medicinen, o att de hört att medicinen saknas även i vår närmsta stad Mbeya. Detta måste jag kolla upp! Kan det verkligen vara så här illa?

Jag läser om HIV på UNICEF’s hemsida:

Överföring av hiv från mamma till barn kan ske under graviditet, förlossning eller när barnet ammas. Det finns idag ca 2,6 miljoner barn under 15 år som lever med hiv (1). Varje år smittas ca 240 000 nya barn med viruset (2). Cirka 90 procent av dessa får viruset av sin mamma vid graviditet, förlossning eller amning. När en hiv-positiv kvinna blir gravid är risken för att viruset överförs till barnet 35 procent om inga åtgärder vidtas. När kvinnan får vård och medicinsk behandling reduceras risken till mindre än två procent “

Betseba och hennes kollega berättar om hur hopplöst arbetet mot HIV känns. “Vi utbildar och testar människorna men de lyssnar inte på oss. Det som de unga tjejerna är rädda för är att bli gravida, inte för HIV. Folk säger att om jag får HIV är ju medicinen ändå gratis och det är bara o gå o hämta och sen kan jag leva på som vanligt.” Jag känner mig alldeles bedrövad när jag hör dem berätta. Så detta att medicinen är gratis bidrar alltså till att folk tappar respekten och rädslan för HIV?! Och om den skulle kosta skulle vissa människor inte ha råd. De berättar vidare för mig att de sjuka har ökat i antal. De vet inte säkert o har inga siffror. Men det är deras känsla. 

Usch. Vilken utmaning, hur får man denna unga generation att respektera och avsky HIV? 

Jag åker hemåt bedrövad över situationen men glad för samtalet med den gamla och den unga sjuksköterskan i Utansiwa. Det gråa, dimman och regnet känns nu helt rätt. 

Hälsningar Nora 

En reaktion på “HIV, något att vara rädd för?

  1. Ulrika

    Hej Nora!

    Nu gick jag in på er sida även utan förbönsansvar. Tänker på er och undrade om flickan. Tack för allt arbete ni gör.

    Önskar er Guds omsorg!

    Hälsningar från Ulrika, Söderledskyrkan

    H

    Svara

Lämna ett svar till Ulrika Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *